annabokmal.blogg.se

Joyce Carol Oates är kanske mest känd för sina romaner och noveller, av vilka hon har blivit en samtida klassiker. Men hon har också alltid skrivit poesi. I Amerikansk melankoli finns några av hennes finaste dikter från de senaste decennierna. 

 

Den här samlingen, som täcker stora och små ämnen, är skriven i en omedelbar och engagerande stil, och berör både det personliga och politiska. Förlust, kärlek och minne undersöks, tillsammans med omvälvningarna i vår moderna tidsålder. 

 

 

Jag har läst flera av Joyce Carol Oates romaner, även några av hennes noveller, men poesin har gått mig förbi fram tills Amerikansk melankoli. Hennes säregna stil känns igen, och jag förvånas inte över den spännvidd hennes dikter påvisar. Några dikter är fåordiga, med bara några få rader, medan andra är mer som korta noveller. Några dikter talar inte till mig särskilt mycket, medan andra går rakt in i hjärtat. 

 

Jag grips av berättelsen om den lille Albert (Lille Albert, 1920), som är en av de längre texterna, om ett spädbarn som utsätts för betingningsexperiment. Jag berörs också starkt av Hjälp mig, doktorn. Även det en längre text, vilken ger en inblick i en utsatt kvinnas tankar kring abort. Ett hett ämne i USA nu, då högerextrema krafter vill förbjuda kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.  Kontemplationen över katten Cherie (Jubilate: En kat(t)alektisk hyllning) gör mig glad. Den fångar katten, och kattmänniskans, inre väsen till punkt och pricka. 

 

Jag läser gärna mer poesi av Joyce Carol Oates. Vill varmt rekommendera Amerikansk melankoli till dig som gillar hennes romaner och noveller. Du kommer garanterat att känna dig som hemma. Oates är, som hon brukar vara. Vass, ömsint, hudlös och briljant. Allt på en gång. 

 

Tack HarperCollins!