annabokmal.blogg.se

 

 

 

Rikke är forskare och lyckligt gift med sin ungdomskärlek Åsmund. Tillsammans har de två barn. Deras nya bostad ligger ett stenkast från Oslos innerstad och det känns perfekt, som om allt har fallit på plats. 

 

Men harmonin krossas när familjens granne ovanpå hittas död, mördad. I ett slag förbyts idyllen till något helt annat. Alla i bostadsområdet påverkas av mordet. Särskilt Rikke. Hon blir varse om hur lite hon vet om grannarna hon lever vägg i vägg med. Dessutom hamnar hon själv i ett dilemma. Hon måste berätta för sin man om vilken relation hon hade till Jörgen, den mördade grannen. Ett besked som även mordutredarna väntar på. 

 

 

Jag tyckte mycket om Helene Floods debut, Terapeuten, så jag hade höga förväntningar på Betraktaren. 

 

Rikke är bokens enda berättarröst, men kan läsaren lita på henne? I likhet med Terapeuten är det svårt att riktigt veta. Berättelsen är kronologisk, med avbrott för det brev Rikke läser upp för poliserna. Miljön är avskalad, vi rör oss bland de fyra etagelägenheterna i Tåsen. Vi kryper långt in under skinnet på de boende, ingen lämnas outforskad. Karaktärerna är ljuvligt komplexa och högst trovärdiga. Det är så lätt för oss människor att måla upp en idé om moralisk riktning, särskilt lätt för våra medmänniskor. Men hur går det att följa den själv, speciellt när åtrån tar över förnuftet? 

 

Med briljans och stor skicklighet strör författarinnan ut pusselbitar och tänkbara lösningar, utan att för den skull avslöja för mycket. Ett genialiskt drag för att hålla läsaren fast som i ett skruvstäd. Jag kunde inte sluta tänka på den här boken innan jag läst ut den, var helt uppslukad. Välskriven och listig från början till slut, så det finns inget mer att tillägga: Läs Betraktaren! 

 

Tack Polaris för att jag fick läsa en av årets bästa spänningsromaner! 🙏