Den sköra Elina försöker laga sitt trasiga inre och tvätta bort det självförakt som sipprat upp till ytan när hon gick sönder. Genom Rise träffar hon stödpersoner och andra med liknande erfarenheter som hon själv. Någon där kommer att förändra hennes liv. För alltid.
Under ett av Chandis besök hemma hos Elina får Elina helt plötsligt nya obehagliga förnimmelser. När hon berättar om sina syner blir Chandi mållös. Detaljer i Elinas beskrivning stämmer alltför väl in på det nya mordfallet hon och de andra i gruppen för grova brott utreder. Chandi börjar nysta och leder gruppen till en ohygglig upptäckt som har sitt ursprung i de småländska skogarna.
Det finns även något annat som förmörkar Elinas medvetande. Onda föraningar pockar på uppmärksamheten. Men vem bör hon varna och om vad?
Mina ord om boken
Så var det dags att återse polisteamet som författarinnan mejslat fram, och lagt en bra grund för att skapa en intressant serie kring. Läsaren kommer lite närmare Elina, som jag tycker är ett uppfriskade inslag i serien med sina föraningar och syner. Andra delen i serien har en något annorlunda karaktär än den första, där första delen var grym och rå, är denna mer av psykologisk karaktär som är mer inriktad på polisernas arbete. En vändning som jag personligen uppskattar.
Vid sidan av polisarbetet får vi följa lite av en kvinnas kamp för att bli gravid. Kvinnan är anonym, vi får läsa hennes blogginlägg om bebislängtan och avundsjukan mot dem som lyckas få ett plus på stickan, när hon inte får det. Ett grepp som så klart lockar till att höja spänningen, vem är den anonyma kvinnan och hur hör hon hemma i den här berättelsen?
Språket är lättsamt, med mycket dialog. Det är relativt många karaktärer som berörs men det är inte svårt att hålla reda på dem. Jag tyckte att början hade ett bra driv, för att följas av en något lugnare mittendel... för att sedan växla upp och till sträckläsning mot slutet. Klart läsvärd, även om den inte fångar mig riktigt helt och fullt. Jag brukar tjata om att alltid läsa serier i rätt ordning. Men För hennes skull fungerar helt klart även som fristående, med den invändningen att den som har läst slutet, förmodligen precis som jag, vill läsa del tre så fort som möjligt!
Tack till Charlotte Smeds Bergenwitt och Storyside för att ni frågade om jag ville läsa! 🙏
