Ödet och ursinnet
Kategori: Romaner
Titel: Ödet och ursinnet
Författare: Lauren Groffs
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: 2022 (Sverige)
Utläst: September, 2022
ISBN: 978-91-89393-81-3
Format: Inbunden, 430 sidor (rec.ex).
Format: Inbunden, 430 sidor (rec.ex).
Tre snabba: Poetisk, ambitiös, uppseendeväckande.
Lauren Groffs har gjort internationell succe med Ödet och ursinnet (Fates and Furies), och Matrix som kom förra hösten. Ödet och ursinnet är det första jag läser av författarinnan.
Baksidestext
Lotto och Mathilde gifter sig bara två veckor efter att ha fallit för varandra. De är unga, vackra och ämnade för storslagenhet. Deras bohemiska New York-lägenhet surrar som en bikupa av förväntningar på att Lotto ska slå igenom som skådespelare. Men åren går, och Mathilde försörjer dem, till dess att lyckan vänder för Lotto.
Förenade av en glödande passion driver de varandra genom livet i tron att de är oskiljaktiga. Men den perfekta fasaden rämnar. Ursinnet kommer i kapp ödet och Lotto förstår inte hur fel han haft förrän det är för sent.
Mina ord om boken
Berättartekniskt är det en intressant roman, om hur livet kan uppfattas beroende på perspektiv. Påminner lite om serien The Affair, som fick priset som bästa dramaserie på Golden Globe galan 2015, samma år som Fates and Furies utkom. Jag lockas av det sättet att berätta en historia, när perspektiven vänds och ingen objektiv sanning existerar.
Ödet och ursinnet är väldigt speciell, med litteraturhistoriska paralleller och klamrar i texten där berättarrösten avbryts av en okänd dito. Den påminner inte om någon annan bok jag har läst, och helt ärligt upplever jag det störande och har svårt att komma in i boken. Det är många karaktärer att hålla reda på, särskilt i Lottos del, den ena är märkligare än den andre och tyvärr passerar de inte som särskilt trovärdiga heller.
Litterärt är det säkert ett mästerverk. Vacker, poetisk och klanderfri på alla sätt och vis. Kanske just därför. Jag fastnar inte för själva berättelsen, Lotto och Mathildes karaktärer försvinner i alla perfekta gestaltningar, metaforer och liknelser som staplas på varandra. Det är för uppenbart att siktet är inställt på att vara just det: ett mästerverk.
Nu kan det kan vara så att jag är kärringen mot strömmen, men jag faller inte pladask för Ödet och ursinnet, även om jag uppskattar den rent litterärt, så berör den mig inte särskilt mycket.
Tack Bookmark för recensionsexemplaret av Ödet och ursinnet!🙏
